En stå-upp-komiker brukar plocka ut absurditeter ur verkligheten och får på så sätt fram en bild som får folk att brista ut i skratt.

Jag har gått och tänkt på det där om varför man skrattar. Ja, som jag kan se det så beror det på att absurditeterna som målas upp är så groteska och kontroversiella den verklighetsuppfattning den enskilde har att hela psyket spinner loss i ett nervöst sammanbrott. Man kallar det för skratt. Men är egentligen en nödåtgärd, en följd av att personen i fråga inte längre på vanligt traditionellt och moget sätt kan greppa och förstå alla tokigheter. Man läser ibland i olika kommentarer om att skribenten frågar sig om han/hon skall skratta eller gråta över alla tokigheter. Men när vissa brister ut i skratt faller andra i hejdlös gråt. I båda fallen klarade inte hjärnan av det på annat sätt.

Händelseprocessen i Sverige har numera glidit in i en fullständig absurd fas. Vansinnet ligger på lur liksom. Utvecklingen har nått gränsen för vad en människa klarar av att bära. Läs: klarar av att få veta. Människornas psyke klarar inte av att greppa alla de tokigheter massmedia förmedlar.

Det är liksom något så vansinnigt kontroversiellt och dumt det som nu sker i Sverige att medborgarna inte mäktar så mycket mera. Hela vår begreppsvärld har krackelerat sönder till ingenting. Till ett tyst ekande tomrum.

Och frågar man sig vad en politiker är och vilken uppgift denne har i samhället hittar man inget svar. Det finns inga ord. De politiker som nu frekventerar de olika arenorna är ingenting annat än ett stort skämt. En fullständigt absurd dum och klumpig clown. Det är knappt så att ens barnen skrattar åt fanskapet.  Än mindre då de vuxna.

Så mitt råd är att var och en går åt var sitt håll. Söker sig till tystnaden för att läka själen och försöka få ro inombords utan alla dessa intryck. Miltals från allt vad den fördummande tokTVn och lögnaktiga tidningar heter. Människorna har rätt att ha frid och borde därför också söka efter den och inte dricka sig berusad av allt skit som bjuds och hälls upp i massmedia.

När människan så har funnit frid och återvänder till vardagens grå kommer skavllerhäxorna i media att tyna bort som dimman gör ju mera solen stiger på hennes himmel.

Vi måste få frid. Och det är bråttom. När vintern kommer kan ingen så morötter och tro att de ska gro och växa. Så också för oss som matats fulla av allt detta som nu sker i Sverige. Vi måste få ro. Ändra på händelseutvecklingen går inte. Det finns ingen som kan sköta spaden, än mindre alla de verktyg som måste till för att få ”ordning och reda”. Inte ens trädgårdsmästaren, han som kunde skilja på det sanna och ogräset (de övermodigas lögner), är på plats att ta itu med ogräset. Den trädgårdsmästaren har kyrkorna och massmedia för länge sedan burit ut och kastat på deponin.

Så det som är kvar är en fruktansvärd oreda, villervalla, vansinne och vildvuxenhet. Tokigheter och blinda dåraktiga politiker som varken ser, hör eller förstår verkligheten de är satta att handha. Getabocken till trädgårdsmästare är en alldeles för mild beskrivning av de som nu styr Sverige.

Sverige var ett bra land. Men inte nu längre. Skolorna är förstörda. Sjukvården fungerar inte. Tandvården är ett skräckexempel. Polisen, ja, finns det några poliser? Inte ens polischefen följer lagen utan hittar på egna regler. Domstolarna vet inte ens vad som är rätt och fel. De följer inte heller lagen utan sin praxis – precis som vilken bankrånare som helst som har överskridit lagarnas olika gränser. Landet styrs av en ovän som hellre ser till ”hela världen” än till landets egen befolkning.

Det Sverige var är borta. De som byggde Sverige är borta. Åtminstone pensionerade. Och därmed också snart döda. De nya väller in över obefintliga gränser och tar för sig medan svenskarna får dra sig tillbaka. Alla andra än just svensken får gå före i de olika köerna. Sverige är ett land vars egen befolkning är satt på undantag och blir stämplade som rasister när de vill värna om sitt land, sina bostäder, sitt arbete, sina pengar, sina döttrar och demokratin.

Kvar på gatan blåser skräp omkring, utbrända bilar pyr längst gatorna som är fulla av kastade stenar, trasiga polisbilar. Våldtagna flickor lämnas sårade kvar bakom buskarna utan juridiska hjälpmöjligheter i ett land som menar att de får skylla sig själva. Handgranaterna smäller och akuten fylls av ihjälskjutna ungdomar. Döttrarna kastas från balkongerna och kvinnorna tvingas svepa in sig i flera lager av tyger och åter tyger. Vare sig de nu bara ska ut och handla i butiken eller bada på något badhus. Knarket säljs öppet på gatorna. Sharialagarna är snart de enda lagar som åberopas. Pridepersoner åker runt i skolorna och informerar småbarnen i hur de kan byta kön och att en familj kan se ut hur som helst. Det behövs snartr inte längre vare sig man eller kvinna för att det ska födas nya barn till världen.

Sverige har tappat sin tro, sin själ, sitt mål och sin papperslapp. Kvar sitter det bara tiggare på handlarens trapp och vi andra vi gråter så övergivet. Övergivna av våra egna politiker, poliser och rättsväsende.

Medan andra länder ute i världen skrattar åt de dumma svenskarna.

.