På nyheterna i dag så meddelar man att "över 50 läkare och psykologer har dömts för allvarliga brott - utan att tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorg fått reda på det." När de ansvariga konfronteras försvarar de sig med att skylla på personalen.

Ja, ja så kan det nog vara. Personalen är ju de som skall meddela om det är en läkare som begått brottet. Men, i radions P1 nu på morgonen, den 2014-10-10, kryper det fram att i en del fall har läkare fått lägre straff bara därför att hen är läkare. Och där tror jag det egentliga problemet sitter, inte nödvändigtvis hos personalens rutiner; man gör alltså skillnad på folk och fä. Så om du inte är läkare så döms du med ett hårdare straff - för det är du tydligen värd! Det här med diskriminering känner inte rättsväsendet till, bara om någon ur de högre stånden drabbas förståss ... för då är det ju genast skarpt läge.

Och det är just det här, att man gör skillnad, som börjar smyga sig in lite var stans i rättsystemet. Man söker hela tiden efter anledningar att mer eller mindre fria folk av "högre börd", medan man straffar hårdare om du eller jag kommer från en lägre kast.

Detta har jag stött på även inom polisen och åklagarväsendet. Inom polisen ser man "uppsåt" hos gemener men inte hos versaler. D.v.s man vill inte se uppsåtet om det är folk med högre rang som begått brottet. För ett liknande brott finns det plötsligt uppsåt om personen ifråga är en vanlig människa. Och så är det också inom åklagarskrået. Men där har man gått ett steg längre.

För medan polisen går ut och uppmanar folk att tipsa om brott avskriver åklagaren brottet. För när anmälan kommer till åklagaren så meddelar denne att du inte har "behörighet att anmäla" brottet. I klartext: Brottet ifråga angår inte dig! Detta speciellt om du bara är en vanlig människa som anmäler någon ur den högre i adeln. Och gäller det någon högst upp i hierarkin, på chefs nivå, gäller inte lagen alls. Både Förvaltningsdomstolen, JO och JK blundar och skjuter ifrån sig ärendet. Och skulle lagen åberopas gentemot en myndighet som beter sig kriminellt så ljuger myndigheten sig bara ur den prikära situationen. Speciellt om det är Sverige, som nation, som bryter mot lag och rätt.

Att säga att vi är på väg mot ett kastsamhälle och rättssystemets förfall är direkt felaktigt - för vi är redan där. Och detta har pågått länge. Och att massmedia blundar för detta uppenbara är sorgligt.

Problemet sitter således i att man har anseende till person vilket gör att man inte kan se det faktiska brottet. Vi i Sverige är inte lika inför lagen. Det är ungefär som en svensk reporter i Ryssland sa på radion en gång: Här i Moskva går alla mot rött ljus, men det är bara dissidenterna som börfälls.

("En dissident är en person som aktivt motarbetar den rådande ordningen. Vanligen avser man en politisk dissident som, oftast med fredliga medel, sätter sig upp mot en totalitär regim." Källa: Vikipedia)

.

Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB)är ett aktiebolag. Detta aktiebolag har att rätta sig efter de lagar som skyddar medborgarna i Sverige. D.v.s: så att inte medborgarna kränks av otillåtna och kränkande affärsmetoder från oseriösa näringsidkare.

Avtalslagen är stommen i svensk avtalsrätt och reglerar allt från när man handlar en mjölk på ICA till om ett stort bolag är bundet av avtalet som chefen slutit med en konkurrent.

Ett köp är en onerös** förmögenhetsrättslig avtalstyp som inte har formkrav (så länge köpet inte gäller fast egendom), vilket innebär att ett köpeavtal kan ingås muntligt, vilket också är det vanligaste förutom vid stora köp eller avbetalningsköp.

De viktigaste lagarna för köp är köplagen och konsumentköplagen. Den senare ska alltid tillämpas för konsumentköp, dvs när en konsument köper från en näringsidkare i sin yrkesutövning, och den är alltid tvingande, till skillnad från den dispositiva* Köplagen, som gäller annars.

Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skriver i 1:a kap. 1 §:
"Anbud om slutande av avtal och svar å sådant anbud vare, efter ty här nedan i 2-9 §§ sägs, bindande för den, som avgivit anbudet eller svaret." Vilket innebär att: "Anbud och svar måste vara exakt lika för att ett bindande avtal ska uppkomma. Den som avger ett anbud är bunden av det och likaså den som avger accepten." (Källa: https://lagen.nu/1915:218#P1 )

Av detta följer att om ett bolag avgivit ett anbud och ingen accept finnes från tilltänkt kund finns inget avtal dem emellan; mellan bolaget och "kunden". Därmed kan inte bolaget fakturera "kunden" för något denne inte accepterat (därmed sagt nej till).

Men detta förekommer emellanåt och kallas i vardagligt tal för "bluffakturor", vilka man inte behöver betala. Snarare ska polisanmälas. Skumma, kriminella och fula typer sitter således och skriver ut fakturor på varor och tjänster som "kunden" inte, vare sig beställt (accepterat) eller erhålit och/eller inte ens vill ha.

Bara för att ett bolag låser upp dörren till sin butik innebär detta inte att alla som bor i staden är skyldiga att betala för allt som finns i den butiken. Den som däremot går in i butiken och där plockar till sig olika varor och tjänster måste ju vid kassan erlägga avgift för det man plockat till sig.

För nån "djävla ordning" måste det ju vara ...

*)
Dispositiv:
Bestämmelse eller lag som inte gäller om parterna har bestämt någonting annat. Observera ordet "parterna", vilket anger att det är BÅDE bolaget och den eventuella "kunden" som tillsammans kan bestämma någonting annat. Bolaget kan inte bestämma ensamt lika lite som "kunden" kan bestämma ensam.
Alltså:
"Anbud och svar måste vara exakt lika för att ett bindande avtal ska uppkomma."

**)
Ett oneröst avtal (av lat. onus, "börda") är ett avtal där båda parterna utger något av värde till den andra. Ett typexempel är ett köp där säljaren utger varan och köparen utger betalningen. Ett köp är alltså ett oneröst fång.