Alla inlägg under december 2014

Av Dag Blomqvist - 28 december 2014 19:42

 Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin, Miljöpartiets språkrör Åsa Romson, statsminister Stefan Löfven, Moderaternas Anna Kinberg Batra, Centerpartiledaren Annie Lööf, Folkpartiledaren Jan Björklund och Kristdemokratledaren Göran Hägglund vid lördagens pressträff i Riksdagen i Stockholm gällande extravalet. Henrik Montgomery / TT


Jaha, då har vi bara två partier i riksdagen: Sverige Demokraterna och den odemokratiska och ihopskrämda flocken.

Alla de odemokratiska flydde tydligen in i en och samma hiss. Men blev det inte för många i den där hissen? De får nu bara se till så att de inte trampar ihjäl varandra i all trängseln. Och: vågar de komma ut en och en när väl hissen stannar år 2018? Eller har de då vuxit ihop till en enda vanställd klump för all framtid? Där ingen känner igen varken sig själv eller den andre.

Och har de nu tryckt på rätt knapp? De förmodar väl att det är uppåt de åker. Men tänk om nu hissen inte klarar anstormningen och störtar? Ja den som lever får se. Men med den trängseln och paniken så vet väl ingen om de åker upp eller ned. Alla trycker och trycker på de knappar de kommer åt och nu vet de väl inte varken ut eller in, jag menar; är det någon av dom som vet vad väljarna tycker? En stor del av väljarna låstes ju in på de nedre och ut utanför för länge sen.

Och vem flyr dessa åsiktens trashankar ifrån? Från väljarna, eller från sig själva? Eller från vad? Eller är det bara det egna skinnet de tror sig kunna rädda? Men verkligheten brukar ju hinna ikapp även den mest ihopskrämda flyende buffelhjorden.

Så när allt kommer omkring så hjälper föga hur djupa bastoner vederbörande än brölar med och vilka horn de sätter i sidan på sin nästa och vilka överenskommelser, tysta som högljudda, de tror sig ha lånat sig till av varandra för att rädda det inbillade anseendet.

Men till 2018 har nog de inkommande flyktingarna ökat med 300 tusen ytterligare och därmed tillspetsat läget dels på bostadsmarkanden och dels på arbetsmarkanden. Om nu inget oförutsett inträffar som i ett enda svep förändrar hela situationen innan dess. Ja, sånt vet man ju inte i förväg.

Så framtiden är nog det svåraste att sia om. Men nog tycker jag att det redan nu är den röda varningslampan som lyser där ovanför hissdörrarna och att det är larmet där ute i de förbigångna förorterna som ljuder ...

Ps.

Lägg märke till att socialdemokraterna har bytt ut sin röda slips mot en ljusblå (läs: blåögd) och alliansen sina färgade diton till en röd slips.

Ja, det var bara en sån där reflexion som jag gjorde.

DS.



.

Av Dag Blomqvist - 21 december 2014 09:33

Nedanstående artikel finns att läsa på :

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/absurd-forvirring-kring-sds-ideologi_4206167.svd


SD:s partisekreterare Björn Söder har uttalat sig om att samer, kurder och judar kan få leva i Sverige – men att de inte är svenskar.



Efter en intervju med Björn Söder har en märklig diskussion uppstått. I flera andra länder skulle ingen bli förvånad över Söders språkbruk. Problemet i Sverige är vad som är svenskt, skriver docent Kjell Magnusson.


Förvirringen kring SD:s ideologi börjar bli lätt absurd. Efter en debatt om huruvida Sverigedemokraterna är nyfascister eller ej svallar känslorna åter sedan Björn Söder i en intervju skulle ha ifrågasatt om man kan vara jude eller same och samtidigt svensk.


Att Söder som Sverigedemokrat är nationalist borde inte vara någon nyhet. Av partiets grundläggande dokument framgår att SD influerats av de tyska filosofer som var den moderna nationalismens föregångare och Söder nämner i intervjun mycket riktigt Johann Gottfried Herder (1744-1803). För Herder var språklig och kulturell mångfald något positivt. Idéerna var en reaktion mot den franska imperialismens kulturella dominans och politiska förtryck. De spreds snabbt i Östeuropa och på Balkan och ledde till nya skriftspråk, kulturell renässans och politiska frihetsrörelser.


Sverige är en av Europas äldsta stater och fick tidigt en stark centralmakt. Det ovanliga var att befolkningen via kyrkan mycket tidigt kunde läsa och skriva. Därmed blev Sverige ett etniskt homogent land. Danska och norska områden assimilerades snabbt och när nationalismen framträder är Sverige ett integrerat och centralstyrt samhälle där människors identitet inte ifrågasätts.


I stora delar av Europa var situationen en annan. Ett folk kunde leva i olika stater, utgöra både majoritet och minoritet – som dagens ungrare, albaner eller serber. Många länder bestod av flera folk; i vissa fanns ingen majoritetsnation. Tyskland och Italien enades med relativ lätthet eftersom det fanns ett gemensamt skriftspråk som sedan länge dominerade sammanhängande områden. I östra och sydöstra Europa sammanföll däremot sällan de politiska och kulturella gränserna.  Det är först idag och till ett högt pris – förföljelser, krig, deportationer och folkmord – som regionen har mer homogena statsbildningar.


I dessa länder skulle ingen bli förvånad över Söders språkbruk. Här är minoriteter fortfarande en realitet, vilket innebär att en medborgare i Polen respektive Ukraina inte nödvändigtvis betraktas som polack eller ukrainare, vare sig av andra eller sig själv. Han kan ju vara ungrare eller rusin. För övrigt finns en europeisk konvention rörande minoritetsrättigheter som utgår från denna verklighet. Kulturella skillnader har ett egenvärde och minoriteter har rätt att bevara sin språkliga och kulturella identitet. Svenskarna i Finland är inte finnar och tyskarna i Rumänien inte rumäner.


I Sverige är vi även påverkade av en amerikansk diskurs som gärna talar om ”folket” i Afghanistan, Irak eller Ukraina och likställer begreppen nation och stat. Ofta döljs en multietnisk verklighet och retoriken kan ge utrymme åt manipulation. Denna aningslösa attityd märks när DN:s intervjuare ironiskt frågar Söder: Vilket land är ”den arabiska nationen”?  Begreppet används dagligen i den arabiskspråkiga världen och är en betydelsefull identitet för många medborgare i Irak, Syrien eller Egypten. Som svenskar kan vi anse att detta är fel, men det är inte desto mindre ett socialt faktum. Gränserna i Mellanöstern är godtyckligt dragna av kolonialmakter och motsvarar inte olika folkgruppers aspirationer. Varför skulle dessa inte få den stat vi själva tar för given? Eller bör kurderna vara tacksamma över att bli betraktade som turkar, araber eller iranier? 


Söders uttalanden måste ses i detta perspektiv. Reaktionerna visar att vi i dagens Sverige saknar ett ord för ”svenskar” som motsvarar ”polacker” eller ”finnar”, det vill säga anger tillhörigheten till en etnisk grupp. I pressen läser vi att 300 svenskar har rest till Syrien för att strida, medan 30 svenskar befinner sig i Ukraina av samma skäl. Informationen är vid närmare eftertanke uppenbart missvisande. I Norge används i sådana fall termen medborgare, en distinktion som tycks ha försvunnit i Sverige, vilket kan förklara en del av uppståndelsen kring Söder.


Det nya med Sverigedemokraterna är att de försöker beskriva det svenska samhället med användning av en nationell vokabulär. Språkbruket upplevs av de flesta som egendomligt och ålderstiget. I själva verket har SD svårt att definiera vad som är svenskt. Man är ett sekulärt parti men värnar om svenska kyrkan som traditionsbärare. Man talar om folkdräkter och folkmusik, men betonar snarare det socialdemokratiska folkhemmet än stormaktstidens segrar och nederlag. Inte heller är man överdrivet intresserad av den svenska högkulturen: arkitektur, musik, måleri, litteratur. Den avgörande svagheten i partiets ideologi är just detta: svenskheten är inte klart definierad, men man kräver ändå att invandrare skall uppgå i en svensk kultur som antas vara homogen.


Om Söder säger att minoriteter i Sverige inte är svenskar i samma mening som majoriteten har han egentligen inte sagt mer än att de i kulturellt hänseende skiljer sig från övriga svenska medborgare och att deras kulturer bör bevaras. Det hade varit anmärkningsvärt om han hävdat att de vore mindre värda eller inte hade samma rättigheter. Den märkliga situationen har nu uppstått att Söders kritiker i sak anklagar honom för att påstå att de nationella minoriteterna skulle ha en annan kultur än andra svenskar, samt att detta är ett uttryck för missaktning. En tolkning är att man i debatten intuitivt uppfattar svenskheten som ett eftersträvansvärt ideal. Genom att problematisera någons svenskhet har man också nedvärderat personen i fråga, eftersom det svenska är måttstocken. Denna typ av paternalism och självgodhet har många invandrare stött på och attityden är framträdande även i svensk utrikespolitik. Vi är trots allt en ”humanitär stormakt”.


I Sverige talas om faran av uppdelning av människor i vi och dem. All identitet bygger emellertid på skillnader. Utan du inget jag; utan de inget vi. Utmaningen är att acceptera olikheterna. Hävdar man att kulturella skillnader är av ondo är man också emot minoritetsrättigheter och många i dagens Sverige torde liksom Sverigedemokraterna eftersträva assimilation. Här skulle man gärna vilja veta på vilket sätt de partier som betonar integration egentligen skiljer sig från SD. I vilken utsträckning är de beredda att acceptera livsstilar och attityder som avviker från en påstådd svensk norm? Räcker det med att man lär sig svenska eller måste man acceptera ”svenska värderingar”? 


Kan man vara jude och svensk? Det beror på hur och av vem begreppen judiskt och svenskt definieras, på formella rättigheter, samhällsklimat och individers subjektiva val.


KJELL MAGNUSSON

docent i sociologi, Uppsala universitet
f d universitetslektor vid Hugo Valentin-centrum


 Docent Kjell Magnusson


.

Av Dag Blomqvist - 18 december 2014 22:09

Både vindkraftsbolaget (i sin tillståndsansökan) och MPD, länsstyrelsens miljöprövningsdelegation, (i sina tillståndsbeslut) brukar hävda att ett samråd har hållits. Detta stämmer inte, eftersom det inte har hållits något *samråd*. Det man ordnat är en *utställning*. Eller egentligen: en mingelutställning.

I lagtexten framgår det tydligt vad lagstiftaren menar med vissa ord. De ord jag syftar på är *samråd* och *utställning*. Dessa återfinns i Plan- och bygglagens 3 kapitel som skriver:

"9 § När kommunen upprättar ett förslag till översiktsplan eller ändring i planen ska kommunen *samråda* med länsstyrelsen samt med de berörda kommuner, regionplaneorgan och kommunala organ i övrigt som har ansvar för regionalt tillväxtarbete och transportinfrastrukturplanering.

Kommunen ska också ge kommunens medlemmar, de andra myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget tillfälle att delta i *samrådet*.

Syftet med *samrådet* är att få fram ett så bra beslutsunderlag som möjligt och att ge möjlighet till insyn och påverkan. Under *samrådet* ska kommunen redovisa förslagets innebörd, skälen för förslaget, förslagets konsekvenser och det planeringsunderlag som har betydelse från nationell, regional, mellankommunal eller annan synpunkt." Så långt PBL.

När kommunen alltså skall upprätta ett förslag till översiktsplan så ska kommunen enligt lagstiftaren *samråda*.

Därefter skall kommunen enligt 11 §: "redovisa resultatet av *samrådet* i en samrådsredogörelse som också ska innehålla de förslag som framförda synpunkter har gett anledning till. *Samråds*redogörelsen ska finnas tillsammans med planförslaget."

Efter detta samrådsförfarande skall kommunen, enligt 12 §: "*ställa* ut planförslaget under minst två månader". Och lagtexten fortsätter i 13 §: "Kommunen ska kungöra *utställningen* av planförslaget före *utställnings*tidens början, Kommunen ska anslå kungörelsen på kommunens anslagstavla och införa den i en ortstidning. Av kungörelsen ska det framgå var *utställningen* äger rum samt inom vilken tid, på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget ska lämnas.

Kungörandet ska ske enligt lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m

14 § Innan utställningen äger rum ska kommunen skicka planförslaget och kungörelsen till länsstyrelsen och till de kommuner och kommunala organ som avses i 9 §.

15 § Den som vill lämna synpunkter på planförslaget ska göra det skriftligen under utställningstiden.

16 § Länsstyrelsen ska under utställningstiden avge ett granskningsyttrande över planförslaget.

Av yttrandet ska det framgå om

1. förslaget inte tillgodoser ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,

2. förslaget kan medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,

3. redovisningen av områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen inte är förenlig med 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken,

4. sådana frågor rörande användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt, och

5. en bebyggelse eller ett byggnadsverk blir olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

17 § Efter utställningstiden ska kommunen i ett särskilt utlåtande sammanställa de synpunkter som kommit fram och redovisa de förslag som synpunkterna gett anledning till.

18 § Om planförslaget ändras väsentligt efter utställningen, ska kommunen ställa ut förslaget på nytt."

Som alla (som kan läsa) kan se skiljer lagstiftaren på ordet "*samråd*" och ordet "*utställning*". Det är alltså *två olika ord med var sin speciella betydelse* som benämner två olika steg i en beslutsprocess.

Och går vi till Bonniers Svenska Ordbok skriver den att *samråd* betyder: "överläggning, diskussion". Samt om ordet *utställning* betyder: "visning av utställda föremål, t.ex konst-, hundutställning".

Förfarandet som lagstiftaren alltså velat beskriva innehåller alltså TVÅ OLIKA MOMENT*__* som ärendet i tillståndsprocessen skall genomgå.

I en rapport från den undersökning som har genomförts inom projekt Vindbruk i Västerbottens län, ett vindbruksprojekt som har drivits från Länsstyrelsen Västerbotten och finansierats av Boverket och
Länsstyrelsen Västerbotten, skriver man bl.a.: "Att samråda betyder att överlägga, konferera eller i vardagligt tal "slå sina kloka huvuden ihop". Samråd kan bestå av ett eller flera tillfällen då parter kan framföra sina synpunkter och diskutera dessa". (Hela rapporten finns att läsa på:
http://vindbrukdalsland.se/Vad%20kännetecknar%20ett%20bra%2Osamråd.pdf


I miljöbalkens 6 kapitel skriver lagstiftaren: "4 § Den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska *samråda*

1. med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda, om verksamheten eller åtgärden kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller

2. med dem som anges i 1 och med de övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda, om …

*Samrådet*ska genomföras i god tid och i behövlig omfattning innan en ansökan om tillstånd görs och den miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 1 § upprättas. *Samrådet* ska avse verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning.

Före *samrådet* ska den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden lämna uppgifter om den planerade verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning och utformning samt dess förutsedda miljöpåverkan. Uppgifterna ska lämnas till länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som särskilt berörs.

Det som sägs i första-tredje styckena gäller också ärenden för vilka en miljökonsekvensbeskrivning krävs enligt 1 § andra stycket. Lag (2013:758)."

I de flesta ärenden numera ordnar bolagen alltså *en UTSTÄLLNING* och det enbart i syfte att förhindra *SAMRÅD*; för att förhindra en öppen och i lagen föreskriven gemensam diskussion. Eller som en VD uttryckte det där med risken att ha samråd: För att förhindra att vissa element skapar turbulens. Detta kränkande lagbrott ignoreras totalt av miljöprövningsdelegationerna som bevisligen tydligen gör som de vill utanför lagens råmärken. Länsstyrelsen bryter således mot svensk lag; dels mot miljöbalken och dels mot Århuskonventionen. Samt ljuger ihop ett underlag som de sedan kan gå till beslut på.

I tillståndsbesluten skriver sen MPD: "Samråd om verksamhetens inverkan på omgivningen har skett enligt MB 6 kap 4 §." MPD och bolaget har alltså gjort om ordet *utställning* till att betyda *samråd* direkt i strid med lagskrivarens intentioner.

I dagstidningarna skriver man ibland om att: "myndigheten frångår lagen" när någon myndighet inte följer lagen i ett visst ärende. Men när en bankrånare rånar en bank så är det kriminalitet. Varför skriver man inte om myndigheten att den är kriminell när även den, precis som bankrånaren, bryter mot lagen?

Men förlåt, jag glömde att det är ju skillnad på folk och fä ...

Vänligen
Dag

Av Dag Blomqvist - 17 december 2014 06:31

"-Du är inte min talman!" sa kommunisten Dinamarca.

Vad är farligare, att införa total anarki i riksdagen med egna privata ordningsregler eller att framföra sin åsikt i en politisk fråga?

Är det de enskilda ledamöterna som skall hålla ordning i riskdagen eller är det talmannen? Har varje enskild ledamot sin egen talman?

Är vi inne i det totala sammanbrottet nu där ingen tillåts ha andra politiska åsikter än ett av det minsta partiet i riksdagen.

"-Talmannen ska representera hela Sveriges riksdag och SD kan aldrig representera mig eller någon annan i Vänsterpartiet," säger hon. Kanske det. Men i riksdagen hör det god ton att tilltala även talmannen. Eller är vi på väg mot polsk riksdag.

Enlig Wikipedia: "Polsk riksdag brukar betecknas som ett stormigt möte utan resultat, som i överförd bemärkelse kan avse oreda eller kaos i allmänhet. Uttrycket härstammar från de historiska polska riksdagarna (sejmerna), där varje adelsman hade absolut veto (polskt veto eller liberum veto)."

Är det detta hon tror: att hon har totalt veto och därför gör som hon vill? Ja, enligt kommunismen kanske det är mera rumsrent med diktatur och översitteri än demokrati och ordnade regler i riskdagen.

Även om hon ogillar den person som sitter som talman skall hon tilltala talmannen, eftersom talmannen är ett ämbete, en titel.

Enligt Wikipedia så skriver den om talmannen:
"En talman är den eller de personer som leder arbetet i en beslutande församling, till exempel ett parlament, eller någon av dess kamrar, om det rör sig om ett tvåkammarparlament. I svenska kommun- och landstingsfullmäktigeförsamlingar kallas motsvarande befattning för ”fullmäktiges ordförande”. Titeln talman används könsneutralt – det finns både kvinnliga och manliga talmän."

Kanske det kommer att bli ett krav i fortsättningen att personen som sitter som talman, för att få bli tilltalad i sitt ämbete, måste bära samma röda fana som kommunisterna?




.

Ovido - Quiz & Flashcards