När vindkraften planeras görs det en del utredningar, i bästa fall, som skall belysa vilka konsekvenser som vindkraftverken kommer att få för naturen på plats och för djur- och fågellivet om verken byggs.

Ibland stöter man på inventeringar som är, minst sagt, diskutabla. En sådan sak hände mig häromdagen. Ett par från Lidingö planerar att bygga vindkraftverk i Dalsland på en gård som de äger här. De har skickat in en bygglovsansökan till den kommun där deras fastighet ligger om att få bygga dessa fyra verk. I den ansökan ingick en fågelinventering som mannen hade gjort.

Fågelinventeringen var egentligen en inventering i mannens meriter och stora naturintresse. Till råga på allt så hade de införskaffat sig lovord från en som benämde sig som ornitolog. Men även denna ornitologs redogörelse var egentligen bara en inventering av sina egna meriter. Men här gick denne ett steg till genom att även nämna vilka ornitologer som fanns i hans bekantskapskrets.

Nåväl, den bygglovsansökande mannen och hans lovordande frände, slogs tydligen för sin heder och ville med allt ordande om sina meriter försöka skaffa sig trovärdighet, av någon nu underlig anldning. Och, ja vad ska man säga om det, alla som ligger i underläge vill ju tydligen på något sätt, om nu inte bara för att skrika till sig ära och berömmelse, så åtminstone måla upp lite trovärdighet. Som om själva fågelinventeringen blir mera välgjord då?

Min åsikt är dock den att trovärdigheten borde bygga på gjord insats. Alltså att man håller sig till sak och inte till person. Tittar man alltså bara på den fågelinventering de ville tillförskaffa trovärdighet för blir man mer än bestört. Den inventeringen var nämligen att under den smällkallaste vintern, "första veckan i januari", ta sig en promenad ut i skogen och se om man såg någon fågel. Tja, promenad och promenad, det var väl snarare ett plumsande ut i snön. Eller, om jag förstått dessa människors ekonomiska situation rätt (han vd för ett större företag och hon miljöjurist) var det nog snarare via något terängfordon ovanpå snön som man förflyttade sig på ut i skogen för att göra sin "trovärdiga" fågelinventering.

Jaha, och vilka fåglar finns i en svensk skog mitt i den smällkalla vintern? Och vilka fåglar ser man efter det man kommit dånande fram på en teränggående maskin? Ja, det var blåmes, taljoxe osv.

Mannen noterade nog det han lyckades se, det tror jag visst det, men om man nu ska inventera fågellivet i en skog så måste det ju ske under en längre tid och under årets alla årstider. Detta eftersom de flesta fåglar flyttar söderut innan vintern och kommer tillbaka på våren, efter vintern. Och det all den stund de miljöfarliga vindkraftverken är tänkta ska stå där året runt.

Så vart tog nu trovärdigheten vägen? Alla lovord och redogörelser över sina meriter hjälper ju inte när själva fågelinventeringen är ett löjligt skämt. Utskämmande den som gjort den.

Och sådant trams går de kommunala tjänstemännen på. Och politikerna sväljer det med hull, fjädrar och allt. Och en länsstyrelsens tjänsteman bedyrade för mig i telefon med djupa brösttoner angående konsekvensbeskrivningar att han då minsann inte har anledning att misstänkliggöra dessa.

Så, kan man nu bluffa till sig ett tillstånd så gör man det tydligen utan att blinka. Att trovärdigheten flyttade med fåglarna söderut bekommer dessa exploatörer inte det minsta. Skillanden är bara den att trovärdigheten kommer inte tillbaka med att fåglarna återvänder på våren.

Till lök på den laxen läste jag att Energimyndigheten nu arbetar med att granskning av biotopskyddet och artskyddsförordningen ska centraliseras. Samordning innebär ett minskande av antalet handlingar och därmed påskyndande av tillståndsprocessen. Men det innebär också att allmänheten, främst de som blir grannar till vindkraftverken, får sin livsmiljö förstörd utan förvarning. Även naturen i området blir lidande då inga konsekvenser utreds på plats. För vad vet dessa myndigheter centralt om de förhållandena som råder på ort och ställe där vindkraftverken planeras?