.

Följande insändare fick jag in i tidningen Dalslänningen 2012-12-21:

_______________________________________________

"I början på året fick vi läsa i tidningen Dalslänningen att Försvarsmakten inte sagt nej till vindkraft i Bäcken, Bäckefors, utan endast bestämt hur höga verken får vara för att de inte ska störa flygverksamheten på Såtenäs. Och då åsen, där verken planeras, ligger på 220 meter höjd över havet skulle vindkraftverken därmed endast komma att få byggas 10 meter höga eftersom den totala höjden över havet inte fick överskrida 230 meter. Detta kom som en blixt från en klarblå himmel för politikerna i kommunen

Detta visar att de egentligen arbetar baklänges och förfasar sig över synpunkter som kommer fram i den demokratiska processen. De kunde inte ta till sig att en remissinstans kom att ha andra krav än det kommunledningen fantiserade och drömde om och därmed kastat ut onödiga miljontals kronor av medborgarnas pengar på utan att först utreda konsekvenserna av sina nu bevisade overkliga och ogenomförbara drömmar. Därmed förväntade man sig att deras ihopfantiserade planer på dessa förlustsnurror skulle skrinläggas och låta den militära säkerheten för denna del av landet ha företräde.

Så häromdagen får man i tidningen Dalslänningen läsa om att Eolus Vind AB ansökt om och beviljats tillstånd för att bygga denna vindkraftspark. Men det är nu inte riktigt så det ligger till. Saken är snarare den att Eolus Vind har visserligen lämnat in en ansökan, men inte till kommunen utan till länsstyrelsen. Och det är heller inte en ansökan om bygglov utan en ansökan om en miljöprövning av deras planer. Länsstyrelsen har sedan frågat kommunen hur den ställer sig till denna etablering eftersom länsstyrelsen inte påbörjar en prövning utan att kommunen har beslutat om ett ja eller nej till vindkraftsetableringen. Vad kommunen alltså har beslutat är ett ja till miljöprövningen av anläggningen i Bäcken. Det är sedan länsstyrelsen som fattar det slutgiltiga beslutet. Så Eolus Vind AB har ännu inte fått något tillstånd att bygga dessa vindkraftverk.

Men det förvånande i allt detta är att kommunen inte säger nej då de vet att försvaret redan maximerat höjden på snurrorna till 10 meter. Man lunkar tydligen fortfarande på som oxen med förbundna ögon på tröskplatsen utan annat mål än att mala igenom detta vindkraftsvansinne till vilket pris som helst. Räcker det inte med att man redan, som de själva påstår, lagt ut miljontals kronor och flera års arbeta? Eller ska vi skrota försvaret och/eller be dom veta hut för att dom ber om att få finnas till överhuvudtaget? Vad är det som har hänt? Varför ska nu länsstyrelsen spendera ytterligare tid och pengar på detta dödfödda och miljöförstörande projekt?

Och varför kommer det här nu lagom till jul? Förstår inte kommunledningen vilken oro detta skapar hos den lokalbefolkning som man nu gett sig den på att tortera de närmaste 25 åren med dessa livsfarliga miljöförstörande, bullrande och förfulande maskiner? Men å andra sidan så verkar de ha tappat all vett och sans om de tror sig kunna få ner något CO2 utsläpp med att bygga några tio meter höga vindkraftverk, som släpper ut mer än dubbelt så mycket CO2 än vad både vatten- och kärnkraften gör tillsammans, och det mitt inne i skogen bland 20 meter höga träd?"

________________________________________________________

Nu har kontakt tagits med Försvaret som låter meddela, visserligen bara på telefon, att de tänker gå på den remiss som de lämnade i början på år 2012. Vilket innebär att de tänker hålla fast vid att vindkraftverken inte får byggas högre än 10 meter eftersom bergsplatån ligger 220 meter över havet.

Kunde inte politikerna i Bengtsfors kommun ha ringt det telefonsamtalet, och därmed sparat både tid och skattebetalarnas pengar?

Vänligen

Dag

.

.

Eller som norrmännen uttrycker det:

Ett slag i luften

Se programmet Brennpunkt i NRK via denna länk

(Bara vägarna till verken kostar ca 2 Mkr per snurra):

http://tv.nrk.no/serie/brennpunkt/mdup11000912/25-09-2012

Och enligt Svensk Vindkraftförening skriver man i sitt tiggarbrev till regeringen att

"Många vindkraftverk går med förlust; -1 908 200:- per år och vindkraftverk. De skriver vidare:

"Vi önskar att regeringen lyssnar på marknaden som nu riskerar

att helt stanna av då det stora överskottet av elcertifikat

genom den snabba utbyggnaden gjort att elcertifikatpriset

är på den historiskt lägsta nivån någonsin.

Alla som inte har omfattande eget kapital att sätta in får

inga lån på de kalkyler som presenteras. Hela branschen

blöder. Många befintliga vindkraftverk klarar inte sina egna

kostnader, då även elpriset är på mycket låg nivå och detta

tillsammans med lågt pris på elcertifikaten gör att ingen kalkyl

går att räkna hem.

En justering av elcertifikatsystemet med ökad ambitionsnivå,

kvotplikt, skulle snabbt rätta till kostnadsersättningarna

i elcertifikatsystemet. Ett annat förslag är att införa en

miniminivå på certifikaten.

Men det brådskar om inte branschen ska gå ned för räkning.

Bankerna beviljar inte några lån på en kalkyl med totala ersättningen

45 öre/kWh. Ägarna går redan på knä, hela systemet

är i gungning. Vi önskar att det görs något och det snabbt."

 (Understrykningarna gjorda av mig.)

Men månaderna går, och inget händer. Och det är ju bra!

För tre år sedan fanns det 50 vindkraftsbolag i Sverige. Nu finns det endast ett tiotal kvar. Och fler ändå kommer att gå i konkurs eller köpas upp av andra bolag som har annat än bara karuseller att ta hem vinster på.

Det är märkligt att man slösar pengar på det här viset  - och det till ingen nytta alls. Det enda man åstadkommer är en förstörd natur, med ökande CO2 utsläpp och en plåga för grannarna. Ett fäktande i luften.

Fullständigt obegripligt!

När vindkraften planeras görs det en del utredningar, i bästa fall, som skall belysa vilka konsekvenser som vindkraftverken kommer att få för naturen på plats och för djur- och fågellivet om verken byggs.

Ibland stöter man på inventeringar som är, minst sagt, diskutabla. En sådan sak hände mig häromdagen. Ett par från Lidingö planerar att bygga vindkraftverk i Dalsland på en gård som de äger här. De har skickat in en bygglovsansökan till den kommun där deras fastighet ligger om att få bygga dessa fyra verk. I den ansökan ingick en fågelinventering som mannen hade gjort.

Fågelinventeringen var egentligen en inventering i mannens meriter och stora naturintresse. Till råga på allt så hade de införskaffat sig lovord från en som benämde sig som ornitolog. Men även denna ornitologs redogörelse var egentligen bara en inventering av sina egna meriter. Men här gick denne ett steg till genom att även nämna vilka ornitologer som fanns i hans bekantskapskrets.

Nåväl, den bygglovsansökande mannen och hans lovordande frände, slogs tydligen för sin heder och ville med allt ordande om sina meriter försöka skaffa sig trovärdighet, av någon nu underlig anldning. Och, ja vad ska man säga om det, alla som ligger i underläge vill ju tydligen på något sätt, om nu inte bara för att skrika till sig ära och berömmelse, så åtminstone måla upp lite trovärdighet. Som om själva fågelinventeringen blir mera välgjord då?

Min åsikt är dock den att trovärdigheten borde bygga på gjord insats. Alltså att man håller sig till sak och inte till person. Tittar man alltså bara på den fågelinventering de ville tillförskaffa trovärdighet för blir man mer än bestört. Den inventeringen var nämligen att under den smällkallaste vintern, "första veckan i januari", ta sig en promenad ut i skogen och se om man såg någon fågel. Tja, promenad och promenad, det var väl snarare ett plumsande ut i snön. Eller, om jag förstått dessa människors ekonomiska situation rätt (han vd för ett större företag och hon miljöjurist) var det nog snarare via något terängfordon ovanpå snön som man förflyttade sig på ut i skogen för att göra sin "trovärdiga" fågelinventering.

Jaha, och vilka fåglar finns i en svensk skog mitt i den smällkalla vintern? Och vilka fåglar ser man efter det man kommit dånande fram på en teränggående maskin? Ja, det var blåmes, taljoxe osv.

Mannen noterade nog det han lyckades se, det tror jag visst det, men om man nu ska inventera fågellivet i en skog så måste det ju ske under en längre tid och under årets alla årstider. Detta eftersom de flesta fåglar flyttar söderut innan vintern och kommer tillbaka på våren, efter vintern. Och det all den stund de miljöfarliga vindkraftverken är tänkta ska stå där året runt.

Så vart tog nu trovärdigheten vägen? Alla lovord och redogörelser över sina meriter hjälper ju inte när själva fågelinventeringen är ett löjligt skämt. Utskämmande den som gjort den.

Och sådant trams går de kommunala tjänstemännen på. Och politikerna sväljer det med hull, fjädrar och allt. Och en länsstyrelsens tjänsteman bedyrade för mig i telefon med djupa brösttoner angående konsekvensbeskrivningar att han då minsann inte har anledning att misstänkliggöra dessa.

Så, kan man nu bluffa till sig ett tillstånd så gör man det tydligen utan att blinka. Att trovärdigheten flyttade med fåglarna söderut bekommer dessa exploatörer inte det minsta. Skillanden är bara den att trovärdigheten kommer inte tillbaka med att fåglarna återvänder på våren.

Till lök på den laxen läste jag att Energimyndigheten nu arbetar med att granskning av biotopskyddet och artskyddsförordningen ska centraliseras. Samordning innebär ett minskande av antalet handlingar och därmed påskyndande av tillståndsprocessen. Men det innebär också att allmänheten, främst de som blir grannar till vindkraftverken, får sin livsmiljö förstörd utan förvarning. Även naturen i området blir lidande då inga konsekvenser utreds på plats. För vad vet dessa myndigheter centralt om de förhållandena som råder på ort och ställe där vindkraftverken planeras? 

Ibland säger en bild mer än tusen ord.

Hur går det för de som vill plocka bär och svamp i skogen?

Går det att vara säker om man arbetar i närheten av ett vindkraftverk? Jag tänker närmast på den som röjer, skördar, skotar eller går med motorsågen. Och vilka risker tar den som utnyttjar allemansrätten?

Så här skriver Claes-Erik Simonsbacka i sin rev. skrivelse nr 26:

"Vindkraftsverk/vindkraftsparker är också industriella arbetsplatser vilket medfört, att förbudsskyltar t.ex med följande texter: trafikmärket "Annan fara" (högst upp), förbudsskylt "Stopp! Obehöriga äger ej tillträde", "Föräldrar som låter barnen leka på denna arbetsplats är ansvarig för såväl inträffade olycksfall som vållande skadegörelse Arbetsledningen", påbudsskyltarna: SKYDDSHJÄLM MÅSTE BÄRAS INOM OMRÅDET", SKYDDSSKOR MÅSTE BÄRAS" och VARSELKLÄDER MÅSTE BÄRAS" har satts upp på ett avstånd av upp till ca. 4 km från i drift/i bruk varande vindkraftverk.

Som t.ex framgår ovan måste i princip barn inhägnas för att de inte skall kunna utgöra någon fara eller risk för de oinhägnade och i drift varande vindkraftverken.

Detta utgör bl.a ett allvarligt ingrepp i allemansrätten, som är inskriven i Regeringsformen (2 kap. 18 §) – en av Sveriges fyra grundlagar. Detta medför t.ex också att skog inte kan avverkas innanför riskområdet/förbudsområdet med beaktande av bl.a Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1981:15, SKYDD MOT SKADA GENOM RAS, om berörda vindkraftverk inte är avställda under avverkningstiden. Detta gäller naturligtvis också för annan odling, bär-, svampplockning, etc. Även möjlighet till eftersök av trafikskadat och/eller skadeskjutet vilt inom riskområdet/förbudsområdet förhindras. Inte heller renägare kan hämta sina renar inom förbudsområdet, om inte berörda vindkraftverk är avställda. OBS! Förbudsskylt(ar)/skylt(ar) med ovanstående innehåll beträffande föräldrars eller målsmans ansvar t.ex för barn för inträffad person- och/eller sakskada som uppstått då produkten vindkraftsverk brustit i säkerhet, fråntar inte skadeståndsskyldighet i enlighet med den svensk produktansvarslagens 6 § (PAL) 1992:18, som infört produktansvarsdirektiv 85/374/EEC i svensk lag.

Då maskindirektivets grundläggande (väsentliga) krav även omfattar, att egendom, som t.ex renar, och husdjur inte heller får kommer till skada och/eller ohälsa måste dessa tam- och husdjur läras att läsa och förstå innebörden av förbuds- och påbudsskyltarna om det skulle vara tillräckligt med enbart skyltning, vilket det naturligtvis inte är i detta fall enligt maskindirektivet."

Varför stängslar man inte runt vindkraftverken?

Vindkraftverken är inte bara en "påtaglig miljöfarlig verksamhet" (enligt Länsstyrelsens vokabulär) de är också livsfarliga maskiner.